Sammanställt av Kristofer Kabo i december 2004
Stjärnvik
Med en herrgård eller ett säteri menas en större gård med ett antal torp eller gårdar under sig. Säterierna ägdes av s k frälsemän. Med detta menades personer som var befriade från skatt genom att de erbjöd sig att tjäna kungen genom att hålla med tung stridshäst, rustning och vapen. Torparna betalade hyra till godsägaren antingen genom dagsverken på godset eller genom betalning i form av varor eller kontanter.
Stjärnvik var efter Osaby den största gården i Tävelsås by och socken, Kronobergs län. Gården hette från början Tävelsås, men 1780 ändrades namnet till Stjärnvik. Stjärnvik har gamla anor och har genom åren ägts av ett antal förnäma personer och släkter.
Gården nämndes första gången 1337 då den förste kände ägaren Gudvast Bosson fråndömdes gården till Biskop Karl i Linköping. Gudvast Bosson ägde flera gårdar i Tävelsås och har gett sitt namn till Gåvadstorp som 1403 skrevs Gudvatatorp. Under 1500-talet ägdes gården Tävelsås av släkten Trolle och den gick senare i arv till Sparresläkten som ägde gården fram till 1635.
1665 bebyggdes gården till säteri av dåvarande ägaren överstelöjtnant Matis Stakelberg. Han byggde första våningen på nuvarande huvudbyggnaden och tre flyglar, av vilka den vänstra finns kvar.
1780 köptes gården av dåvarande landshövdingen i Kronobergs län Salomon Hederstierna som då hade sitt residens på Kronobergs Slott. Han byggde även andra våningen på huvudbyggnaden, ladugård och bränneri. Han ändrade också gårdsnamnet från Tävelsås till Stjärnvik.
Till Stjärnvik hörde ett antal torp, dessa var:
Bäcken 2st, Ekelund, Eskeråsen, Norratorp, Näset 2 st, Vasen och Ängagärdet. De flesta torparna gjorde tre dagsverken i veckan på gården. Det var dyra arrenden för de små torpen. Man kan anta att ett hundratal personer hade sin försörjning på det som då tillhörde Stjärnvik. Vid slåtter och skörd hyrdes extra arbetskraft in. Det var backstugesittare och ägare av mindre gårdar i trakten som då fick lite bättre ekonomi. Dagpenningen var 50 öre om dagen. Vid arbetsbrist fick dagsverkarna bl a hjälpa till och plocka stenmurarna jämna och fina. Gissningsvis var detta efter 1855 då decimalsystemet hade införts och stenmurarna hade börjat byggas mera flitigt.
Arbetstiden var lång och under sommarhalvåret följde man solen. Man skulle vara vid gården när solen gick upp och sluta arbeta vid solnedgången. En del torpare försörjde sig även på annat sätt bla berättas om en torpare som lejde ut sitt dagsverke. Själv deltog denne torpare i andjakten där han kunde skjuta 10-12 änder på en dag som sedan såldes på torget för 1 kr/st. En annan torpare jagade ibland ekorre istället för att göra sitt dagsverke eftersom han tjänade lite mer på det.
När järnvägsingenjören Johannes Tunblad blev ägare till Stjärnvik 1908 införde han 10 timmars arbetsdag. Flera torpare fick vid denna tid friköpa sina torp. När sedan Sven-Johan Jonasson blev ägare 1912 förlängdes arbetstiden till kl 8 på kvällen. Sven-Johan ägde förutom Stjärnvik även en annan stor gård, Rubbagården, i Tävelsås. Han ägde dessutom Bronsgården i Rinkaby. Ägarna till Stjärnvik ägde Rubbagården i fem generationer. Stjärnvik var den första gården i Tävelsås som skaffade en traktor men den var ganska svårstartad och användes inte så mycket.
Referenser:
Tävelsås Hembygdsbok nr 2 2002
http://www.fraxinusprodukter.se/tavelsas/historia.htm