Soldattorpens tillkomst, utseende och något om soldatens villkor
Inledning
Gustav Vasa genom drev under 1550-talet ett beslut om att skapa en inhemsk armé. Genom frivillig värvning, eller om så blev nödvändigt, tvångsutskrivning, skulle varje landskap ställa ett visst antal krigsmän till Kronans förfogande. För dessa soldater tillkom soldattorpen. Kavalleristernas torp kallades ryttartorp och inom flottan var namnet båtsmanstorp.
Tidigare under senmedeltiden och den yngre vasatiden rekryterades krigsfolket av yrkessoldater, både svenska och utländska.
På 1680-talet infördes Indelningsverket, som var ett administrativt system för hantering av statens inkomster och utgifter. Indelningsverket genomfördes i Kronobergs län 1685.
För krigsmakten innebar det att i Småland skulle det upprättas 3 infanteriregementen och1 kavalleriregemente.
Huvuddel
Soldattorpen fanns i södra och mellersta Sverige samt utefter kusten i norra Sverige.
Varje rote (= en grupp av hemman) skulle svara för en soldat eller husar. Roten skulle förse soldaten med ett torp med erforderliga ekonomibyggnader, åker och betesmark samt stängsel runt området. Även vissa naturaförmåner samt bidrag till kläder och utrustning.
Soldatens villkor och liv varierade beroende på vilka rotebönder han hade. Förhållanden varierade också mellan olika regementen och landskap.
Det utvecklades dock en praxis för hur soldattorpet skulle vara. Boningshuset skulle förses med loft för t ex förvarig av spannmål och matvaror. Vidare skulle det vara 13 alnar långt (1 aln= 59,4 cm), 772,2 cm, (ca 7,5 m), 8 alnar brett, ha timrade väggar och vara 5 ½ aln högt.
Stugan skulle förses med 2 fönster, spis- och bakugn, i kammaren räckte det med en glugg.
Soldattorpet skulle, på från vägen väl synlig plats, ha en skylt som angav regemente, kompani och rote.
Vart tredje år förrättades torpsyn och fördes protokoll. Denna ordnades av kompanichef och fanjunkare som också förhandlade med rotebönderna och bestämdes om nödvändiga reparationer, takunderhåll o dyl. Vidare om rotebönderna eller soldaten skulle bekosta dessa.
Stamroten var den by eller del av by varpå soldattorpet var beläget. Mark togs från en enskild gård, eller från två eller flera gårdar, eller från byns allmänning. Övriga gårdar som tillhörde roten erlade planpenning = daler silvermynt till den gård eller gårdar som avstod mark. (1 riksdaler silver = 4 kr)
Soldaterna värvades i regel bland småbrukarklassen som inte kunde bereda alla sina barn sysselsättning hemma vid jordbruket samt bland andra fattiga barnrika familjer, som inte ägde någon jord.
Soldatnamn var t ex Svärd, Modig, Strid och Hård. Namnet var knuten till roten och en nyrekryterad soldat kunde överta den avgångnes/avlidnes namn.
“Soldater böra vara oförskräckte, trogne, nyktra och lite högfärdige, då äro de hedrade, undgå straff, winna sina förmäns kärlek, bibehålla hälsan och nödig utkomst”, citat ut boken ”Den svenska gården, från torp till herresäte”.
Indelningsverket ersattes 1901 av en värnpliktsarmé och de indelade soldaterna började avskedas. Men det hela var en utdragen process och ännu under 1920-talet möttes flera tusen soldater till tjänstgöring under de årliga mötena på sina numera värnpliktiga regementen.
Avslutning
De övergivna torpen kan kännas igen på den öppna marken och kvarvarande kulturpräglad vegetation såsom äppelträd, körsbär, krusbär, syren, akléja. Ruinen efter bostadshuset är i regel synlig med sin rest av en skorstensstock.
På många av de tidigare soldattorpen är hus uppförda under 1900-talet. Totalt finns därför nu permanenta bostäder eller fritidshus på mer än en tredjedel av torpen.
Den äldsta till exteriören i huvudsak orörda soldattorpstuga, som fortfarande är i bruk hela året, torde vara den i Rote 39 Bågsjö, Långasjö, Kalmar län.
Växjö 2004-12-20
Tävelsåsgruppen, Inger Karlsson
Källförteckning:
Svenska Knektar, Lars Ericsson
Knektar i Konga kompani , Carl Gustav Collin
Kulturmiljövård i skogen, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet
Den svenska gården, från torp till herresäte, Chatarina Svala