Rösen finns av skiftande karaktörer. Odlingsrösen från olika perioder, gravrösen …
Odlingsrösen från stenåldern är nästan runda små och låga, ca 1 m diam och upp emot 0,2-0,3 m höga, med knytnävstora stenar, samt ligger tätt.
Odlingsrösen från 1800-talet är upp emot mestadels runda, ca 2-4 m diam och ca 1 m höga, med stenar från de mindre 0,2 och upp emot 0,5 m stora stenar, men fortfarande bärbara. De ligger med ca 50 m lucka spridda över fältet men även i dålig mark.
Odlingsrösen från 1930-talet och upp åt togs ofta upp med stenlyftar och fraktades med vagn, till kanten av åkrarna där de lades upp på stenmurarna eller på egna högar.
Från tiden då traktorna började få skopor, 1960-talet, fraktades ännu större stenar och block till stenmurarna och lades högst upp på dessa, eller i speciella tipphögar. Blocken kan vara enorma och upp emot 2-3 m stora.
Nu tog också vissa lantbrukare bort rösena i mitten av åkrarna, att det ofta var gravrösen brydde sig alla inte om för marken var ju deras. Platsens förfäder var inte så intressanta vilket däremot enkelheten att köra arbetsfordonen på markerna var. Vad dessa lantbrukare inte tänkte på att gravar oftast är kända och finns med på kartor som Riksantikvarieämbetet har koll på. Vid ett tillfälle var jag med en arkeolog som skulle visa ett gravröse på en åker eftersom vi råkade vara nära. Röset var senast uppmätt under 1960-talet, han ville återse platsen och berätta för mig om vad som där timat. Arkeologen blev inte glad när röset var borttaget och fula ord kom ur hans annars stillsamma mun.