Faktablad
Definition: Ett större block som vilar/balansrar på 1 till flera mindre stenar.
Denna sten har hoppat av.
Foto 2014 copywright Björn Möller
En märklig företeelse är en s k ”Liggande höna” som finns i våra marker, framför allt i södra delen av Sverige. Fackfolket benämner den ”uppallad sen”. Men den förekommer även i övriga Sverige, delar av Danmark, Norge, Finland och i nuvarande ryska Karelen (tidigare Finland). i de fall som de har registrerats som fornlämningar, så finns de oftast i rösområden från bronsåldern eller i järnålderns domarringar.
En liggande höna (även lokalt kallad ”Sittande höna”) är en stor sten eller block som vilar på oftast tre mindre och där man tydligt kan se igenom blockkonstellationen. Ibland kan det vara ett enormt block i toppen och då antar sakkunskapen att det är fråga om en naturlig händelse genom islandsisens rörelser. Då isen smält bort så har blocket hamnat ovanpå stenarna, medan mindre och delvis lättare material har spolats bort vilket har gjort det stora blocket mera friliggande.
Då det är tal om stora stenar så kan mycket väl människan vara inblandad. Krafttag har alltid engagerat människor, att lyfta stora stenar är fortfarande lite av en folksport. Och vad vore väl inte då lättare än att se till att den större stenen hamnar på tre mindre vid ett sådant tillfälle. En vanlig företeelse är också att dessa konstruktioner då ligger högre än omgivande mark på t ex klipphällar, bergskrön, sluttande hällmark och i vissa fall i direkt anslutning till hagmark i framförallt södra Sverige. De kan då tjäna som gränsmarkeringar, tingsplatser, siluettstenar, vilstenar eller vad det vara månde, man utnyttjar därvid den ”liggande hönan” på ett praktiskt sätt. Det förekommer givetvis även s k ”gungsten” eller ”vippsten” som måste ligga exakt rätt för att kunna röra sig en gnutta bara man trycker lite på den med handen, rör den sig för mycket så trillar den av.