Den kvarn som brann ner den 25 maj 1960 var uppförd 1868. Men kvarnplatsen var betydligt äldre då den ytnyttjats åtminstone sedan 1600-talet.
I kvarnens botten fanns drivhjul och axelledningar – två överfallshjul var placerade i kvarnrännan. En våning upp fanns mäldstenar och kvarnkammare och överst direkt under takstolarna fanns en triör vilken var en rensverk dit säden skickades upp med hiss.
1945 moderniserades kvarnen med tre turbiner; en för belysning och såg samt två för mäldstenarna. Nu var tiden med kvarnhjul förbi.
En kvarn var bygdens naturliga mötesplats och de var vanliga bara det fanns tillgång till ett vattendrag. Ingelstorp nyttjades av lantbrukarna i Berg och Tolg socknar då Ingelstorpsån rann fram mellan de båda socknarna. I slutet av 1800-talet ägdes kvarnen av patron Skogström och kvarnen förestods av en mjölnare med drängar. Själva mjölnarbostaden låg i direkt anslutning till kvarnen.
Tekniken att utnyttja vattenkraft i kvarnar tror man kom med munkarna under medeltiden. Två olika sorters kvarnar användes mestadels i Småland. Det var dels skvaltkvarnen med ett vertikalt placerat hjul i vattenfåran (även horisontellt har förekommit) och dels hjulkvarnen med sina överfalls- och underfallshjul. Överfallshjulet roterade av vattnets fallande kraft och underfallshjulet som nyttjade vattnets framrusande kraft. Genom att bygga en damm kunde man öka vattnets fallhöjd och få ut mera kraft. Ingelstorp hade en fallhäjd på 6 meter. I framförallt Skåne och Öland utnyttjades även vinden till vindmöllorna/väderkvarn och på så sätt fick man där säden mald. I Småland, Stenslandas södra ände, Tävelsås socken, stod tidigare en väderkvarn.
Kvarnlämningar, Ingelstorp kvarn, Ingelstorps ån mellan Berg och Tolg, Kronobergs län. Vattenränna och rester efter mjölnarbostaden.
Foto 2013 © Björn Möller.
