Hackerör
I Götaland kan man vid promenader i skogsmarken lägga märke till små stenröjda ytor med flacka rösen, mestadels i kanten av de röjda ytorna och befintliga åkrarna. Någon koppling till sentida odlingsmark finns inte alltid. Dessa rösen är mycket gamla och är till fasonen relativt flacka, 20 – 30 cm i höjd och upp emot 1 m i diameter. Stenarna är små, ungefär 10 – 20 cm i diameter. De ger också intryck av att vara nedsjunkna i markytan vilket beror på markhöjningen genom århundradena. I skogsmarken är rösena oftast väl övertorvade eller övermossade. Rösena i hagmarkerna däremot ligger fullt synliga då solen värmer stenen och bränner bort mycken växtlighet. De små rösena ligger vanligen tätt tillsammans med några få meters mellanrum på torra väldränerade ytor och har man tur så kan man skymta även åkerhaken (se röjningsrösen nedan). Hackerören betraktas som fasta fornlämningar med skydd i Kulturminneslagen. Under jordytan kan det finnas ett intakt brons- och järnåldersområde med huslämningar, stolphål, eldhärdar, kokgropar, keramik, slagg och tappade föremål såsom sländtrissor, verktyg, smycken och mycket annat. Dessa små rösen härrör huvudsakligen från en jordbrukskultur under yngre bronsålder och äldre järnålder eller ca 800 f Kr till 400 e Kr.
I Tävelsås socken har vi ett sådant område på vägens vänstra sida strax söder om Vederslövsjön, ungefär där vägen svänger av mot söder och ca 300 m söder om svängen.
Jordbruket förändrades med tiden från att från början ha använt enkla handhållna hackor till att bli lite större t ex enskäriga plogar. Vissa hackerörsområden övergavs nu och skogen tog tillbaka marken medan andra låg på lite bättre mark och fortsatte att ge mat åt befolkningen som nu också byggde hus och gårdar i närheten. Sådan återkolonisation tycks ha ägt rum under tidig medeltid och då givit upphov till gårdar vars namnändelser slutar med t ex -ryd, -torp, -hult och -lycke.
Röjningsrösen
De vanligaste rösena är däremot yngre och är till fasonen relativt stora från några meter till 5 – 6 m i diameter och i höjd och upp emot 1 – 2 m. Stenarna är oftast större, ungefär 20 – 50 cm i diametern. I skogsmarken är rösena lätt övermossade, medan de i hagmarkerna ligger fullt syndliga då solen brännt bort mossan precis som för stensåldersrösena. De ligger vanligen med 5-10 meters mellanrum och här kan man ofta se åkerhaken som är kanten på åkern som ligger något över/under omgivande mark. Från tiden runt 1960 kom de stora stenlyftarna i arbete med traktorer som lyfte upp de verkligt stora blocken som då ofta lades på stenmurarna och rösena. Många röjningsrösen togs då också bort och lades utanför åkrarna eller såldes till stenkrossföretag som smulade ner dem och använde materialet vid t ex vägbyggen. Fornminneslagen stoppar numera all sådan handel med röjningssten. Men alla högar i dessa storlekar är inte röjningsrösen. Det kan vara gravrösen, i synnerhet om rösena ligger tätare ihop. Enstaka rösen kan vid närmare besiktning visa sig vara en övertäckt hällkista.
I samtliga fall innehåller rösområdena känslig information som ligger mycket ytligt i marken. Alla skogliga åtgärder, byggnationer och markröjningar måste utföras på ett sådant sätt att markskador inte uppstår eller att fornlämningar inte skadas på något sätt av t ex passerande fordon.
Tag alltid kontakt med Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen vid eventuell återbeskogning eller byggnation i hackerör- eller röjningsrösområden!
Röjningsrösen finns lite överallt bl a väl synligt i Lundens naturreservat och där invid vägen som kommer in norr ifrån. Även fler vackra rösen strax söder om vägen bakom ladugården i områdets södra ände.
/Hackerör utgiven av Skogsstyrelsen respektive Länsstyrelsen i Västra Götaland men Bearbetat av Björn Möller